"Man måste unna sig lite"

Om du som läser detta har hittat hela vägen till denna lilla oansenliga pengablogg, så hyser du antagligen nåt slags intresse för ekonomi. Om du är som jag, och är mer intresserad av ekonomi än gemene man, och sparar lite mer pengar varje månad än genomsnittssvensken så har du förmodligen också fått höra denna ganska slitna fras: "Man måste ju unna sig lite". Ofta sagt med en viss bitter underton.

Så vad innebär det egentligen att unna sig lite? Svaret på den frågan ser givetvis olika ut för alla, men om man tittar på några vanliga exempel så kan det vara:

Inte ha koll på sitt elavtal, sina abonnemang och så vidare. 
Själv föredrar jag att lägga ner nån timme per år för att se över och omförhandla alla mina avtal och abonnemang. Visst, jag har kanske inte den dyraste och lyxigaste elen, men jag märker ingen skillnad ändå.

Äta ute varje dag.
Jag får ibland höra från mina kollegor hur dum i huvudet jag är som kan äta ärtsoppa eller annan billig hemmalagad mat så ofta.  "Du måste ha riktig mat i dig!" Men ärtsoppa är ju riktig mat, väldigt nyttigt dessutom. En lunchlåda med ärtsoppa kostar mig 1,80 kronor till skillnad från en dagens som kostar runt 85 kronor. Det är lönlöst att försöka förklara för mina kollegor den lycka och tillfredsställelse jag känner varje gång jag äter min lunchlåda. Förutom att det smakar gott så vet jag att varje billig måltid jag sätter i mig tar mig ett steg närmare mitt mål om ett liv i frihet. Tack vare min ärtsoppa så kommer jag i framtiden kanske sitta i ett soligt land någonstans och äta lunch vid havet med palmerna som svajar sorglöst i vinden. Då ska jag skänka en tanke åt min stackars kollega som fortfarande måste gå upp klockan sex på morgonen och pallra sig iväg till jobbet en kall januarimorgon. Men han får ju åtminstone unna sig en utelunch...

Jag skulle kunna ge fler exempel, men jag tror att budskapet når fram. Många verkar vara nästan lite rädda för att ta tag i sin ekonomi, för de tror att de inte kommer kunna unna sig nånting. Det är precis tvärtom menar jag. Om man bara tar sig tiden att se över sina utgifter så kommer man ha råd med så mycket mer.

Sen förstår jag ju att det inte passar alla att vara lika extrem som jag. Precis som att det inte passar mig att vara lika extrem som vissa andra som kan leva på matkostnader på under 600 kronor i månaden.

En trevlig bieffekt när man börjar leva mer "snålt" eller ekonomiskt, är att man lär sig uppskatta de sanna värdena här i livet. Visst, jag avstår ibland från att köpa sånt jag vill ha, men ingenting jag köper kan skänka mig samma lycka som att bara umgås med familj och vänner. Att inte ha en massa ägodelar som stjäl min tid, utan att istället kunna lägga den tiden på min familj. Det kallar jag att unna sig!


Hur har dina attityder förändrats sen du började leva som en "snåljåp"?